Min högsta dröm, att få leva som en "vanlig" tonåring. Kunna gå till skolan och kunna prestera mitt bästa, kunna ta mig tid till vännerna och ägna tid åt det jag tycker är kul. Men  mitt liv funkar inte så, jag har annat jag måste ta ansvar för och leva upp till, dagliga problem som hindrar mig från att "leva". Det känns som tiden rullar på men jag står still & tittar på, tragiskt. Jag  måste spela "vuxen" rollen, ta hand om sådant som ingen i min ålder ska egentligen behöva göra, jag måste resonera och ta ett stort stort ansvar. Att bara få vara ung, att bara få vara 16 det funkar inte. Mitt liv är begränsat, väldigt begränsat, jag förstår inte varför inget bli bra?! Jag kastas omkring överallt, jag vet inte vad jag vill längre, tappat gnistan till de mesta. Gör mig själv sjuk av allting, jag är stark och jävligt positiv MEN fortfarande mitt liv är så jäkla krävande, det kväver mig. Sällan jag bara kan ta tid & hämta luft, jag ligger just nu väldigt risigt till med allt livet. Varningar här och där, blickar, krav, sjuk mm.. På torsdag ska jag på möte hos A, får se hur det går.. just nu har jag kommit in i sådan period där jag är väldigt ostabil så detta möte behövs nog för att komma på fötter igen.