ilska- besviken på mig själv.. Jag började passet, jag kände mig inte ens taggad- Känslan att bara vilja lägga av och återgå till det vanliga..  Men jag puchade mig själv men de räckte inte denna gång, smärtorna i magen- mitt hinder. Det är inte en vanlig träningsvärk, utan det här är smärtorna som jag hade förut men som jag trodde hade avtagit. Det är vid blindtarmen och dem strålar, nedre delen av magen. Har inte känt smärtorna på ett bra tag men nu, varför är dem tillbaka? Jag började må så bra! Har burit på 2 kontiga fläckar på magen i dryga 2 veckor nu.. Kanske ett samband eller inte? Men hur som helst bara för att jag inte klara passet nu så betyder det inte att jag tänker ge upp och slänga på en filmen och käka en godispåse, neeevah! 

Har jag tagit mig hit där jag står idag trots livets motgångar och alla dramatiska händelser, fan att jag klarar dethär! Ett ynka jävla träningspass på en söndag. Nu är det bara att tagga till och göra ett nytt försök igen ikväll.   Kanske de inte heller blir så bra men jag tänker ta mig igenom det, hellre ett halvdant pass än att skippa det helt. Jag ska göra mitt bästa men tills dess ska jag slå mig ner med plugget som är mig hack i häl.