Hejhej, tänkte bara kika in en snabbis och kolla läget.. massa kommentarer mm, men jag har ju bytt blogg förlänge sen? Hääär kan ni nu följa mig-----> http://emiliaunique.blogg.se/ ♥

Nu är jag färdig med denna sida, känner att det inte finns något att hämta, något att utveckla, att finna eller att komma med. Jag sitter här i min ralph lauren in gosad i en filt & tar det lugnt. Under dem senaste dagarna har jag haft fullt upp, även öppnat en ny sida. Som sagt jag är långt ifrån den tjej som 2011 startade denna blogg och jag känner att jag är inte jag och att det inte finns någon gemenskap. Människor förändras och livet går vidare, nu kan ni istället följa mig vidare HÄÄÄR om ni så vill! LÅter djuuuupt, vill avsluta med att tacka er mina fina flera hundra läsare som kikat in här & kommenterat och läst varje dag! 

Jag kommer inte att stänga sidan, roligt att ha den kvar när man blir äldre, haha. Kram på er alla & som sagt ni finner mig häääääär istället. ♥

Ps. Skaffat ask, så ställ något om ni vill! http://ask.fm/Emiliasvarld

 

Helt körd, idag svartande allt pga en enda person. Imorgon ska lappen om förberedelserna till nationella provet in, alltså förberedelserna till talet jag ska hålla på tisdag MEN jag har inte skrivit något alls. Suttit i timmar & försökt komma på vad jag ska skriva om men det är tomt i huvudet och jag är inte alls på humör. Rummet är kaos, jag har inte ens börjat på något tal.. Det här är inte alls likt mig, brukar alltid ha fantasi men inte idag när man behöver den som mest, suck! Vill verkligen inte till skolan imorgon, men måste lämna förberedelse lappen för annars får jag inte göra första delen på nationella, fan fan fan. Får försöka komma på någon lösning ikväll, paaaaniiik. 

Men det är bara att samla på sig ny positiv energi och ta tag i situationen, ska inte låta människan förstöra något mer i mitt liv. Ska nu ta lite sömn & se om jag kommer på något imorgon bitti till mitt tal, håller tummarna. Pepp pepp pepp! 

 

Varje dag utsätts jag för psykiskt terror av en vuxen människa & jag ska inte få säga ifrån? Folk ber mig vara tyst & att jag inte ska bry mig och låta detta fortsätta för tids nog kommer denna människa få sitt straff. Men hur mycket ska jag behöva lida & genom gå? Det finns en gräns och den är nådd. Som barn/ungdom verkar man inte ha någon rättighet alls, allt ska tystas ner och skit ska bara ösas på. Jag godtar inte detta från någon vuxen människa eller annan person att jag ska vara tyst och bara ta emot skit, det är sjukt! Hur långt ska det behöva gå? Att jag ska behöva ta livet av mig för att soc och polis ska förstå att detta inte är någon lek?! Men man vet ju redan hur många ungdomar som förlorat livet pga deras inkompetens hos soc mm. Unga barn som tar sitt liv mot protest för att folk ska öppna ögonen. Men som samhället ser ut idag verkar människorna ändå inte reagera eller se varnings signaler, hur blev dem ens anställda? Det räcker, nu slår jag ifrån. Ingen har rätt att ustätta någon annan för psykiskt terror eller för psykiskt misshandel eller fysisk. 

Jag väljer även att skriva ut detta öppet för att det är fler än jag som dagligen få genom gå sådan skit, vi är många som får kämpa med detta varje dag och med vuxna människor som ber oss vara tysta. Riktigt fegt och  mesigt gjort av dessa som säger så. 

Som jag skrev tidigare här på bloggen så  är det faktiskt så i dagens samhälle att allt ska  tystas ner, dels är det för att människorna skäms, är rädda, dem inte orkar bråka, men också för att dem inte vill att folk se dem med andra ögon.

Jag gått igenom tillräckligt i mitt liv, både det ena och det andra. Jag har blivit mot arbetad tillräckligt, för mig räcker det nu. Jag tänker inte vara tyst, låta mig slås ner längre och längre tills jag inte orkar stå på benen. Jag förstår dem ungdomar som valt att lämna jorden, dem har mig totalt! Det handlar inte om feghet, jag skänker alla mina tankar till er, massor av kärlek! 

Ska soc, polis och andra inblandade komma om några månader och säga " oj här tog ett till barn livet av sig", kanske vi borde ha tagit det allvarligare???? Nej nej nej, tur att jag är så otroligt stark i mig själv och blivit så pass stark att jag orkar fortsätta efter alla år och inte ger mig. Jag tänker kriga för barns rätt i samhället och om det nu är så att jag ska behöva dra upp ögonlocken på varenda människa för att dem ska se så tänker jag göra det! Ska kriga för alla dem som mist sitt liv, ska kriga för alla dem där ute i samma situation som mig, det räcker. 

Godmorgon! Vaknade vid 9 & tog en power walk med vovven och har precis klätt på mig och fått i mig ett kokt ägg och ett glasvatten till frukost. Nu börjar äntligen träningen igen, är fortfarande lite snuvig men förövrigt så mår jag kanon. Nu när träningen kommer igång igen så kommer uppdatering om hur det går osv, vet att det var många som diggade dem inläggen. 

Ska strax åka iväg med min mor till centrum & sedan ska jag hem igen, städa och fixa mig till dop. Har absolut ingen lust alls att gå, men gör det för mammas skull & offrar mig. Efter dopet ska jag hem igen och skriva mitt tal till nationella, träna & träna. Trevlig dag fina läsare! ♥

Tiden går verkligen fort och det är som alla vuxna säger " ju äldre du blir ju snabbare går tiden" och det kan jag verkligen hålla med om! Den 4 november 2011 startades denna blogg och i arkivet finns det bara från 2013 då jag raderat inlägg och bloggat från & till i perioder, men nu är jag verkligen flitigt igång! 

 

Mycket har hänt under åren och jag är verkligen inte samma tjej som då, förändrats på många sätt & vis. Helt otroligt att jag står här idag och att jag klarat mig så pass bra trots alla problem i mitt liv. Jag har växt och mognat så enormt, även om mitt liv fortfarande är väldigt mörkt och har en hel del kvar att gå igenom så känns det ändå som att jag kan se en framtid.

 Håller på att fixa en ny design, men är så sjukt trött och har ont i lederna så tar nog min skönhets sömn snart. Ikväll ställer jag alarmet på 8.45, så att jag kommer upp imorgon då hård träningen körs igång igen eller jag ska börja lite försiktigt då jag fortfarande är väldigt förkyld men har sån ångest och min kropp & jag mår både bättre fysiskt och psykiskt när jag tränar!

Ska även börja äta vitaminerna som jag glömt bort att ta varje dag, hopplös. Nu måste jag kila och imorgon kommer ett inlägg om drogerna, hur orkar ni människor lägga er i andras liv & diskutera saker som ni själva ens aldrig varit i närheten av eller vet någonting om?? Jag är hög rätt ofta men fasiken inte på droger, snarare på livet- tänk på de ni!

- Jag behöver inte droger för att flyga, musiken lyfter mig. 

Betyg jag har fått idag, kan säga att jag är nöjd och att detta peppade mig! När jag verkligen går i skolan & gör det jag ska så lyckas jag väl, det är så här betygen ska se ut! Bara att fortsätta på denna bana, när man får bra resultat för det man gör så blir man mer motiverad och peppad! Nu är det bara att fortsätta kämpa fram till sommarlovet, go go go!!

 

 

Hi!

Precis kommit hem & är gööör trött, haft en lugn dag men endast 2 lektioner då den 3 skulle vara Ma men jag hade redan gjort klart alla uppgifter förra lektionen, duktig!!  Är fortfarande sjuk så ska ha en mysig hemma kväll, kolla serier, skissa på tatuering & fixa lite skoluppgifter. Imorgon ska jag eventuellt dra in till DM.Retro för lite shopping med Lisa & Sara. 

Överträffade mig själv idag, har sagt att jag aldrig kommer att gå i mjukisbyxor till skolan osv MEN idag när hela kroppen värkte och jag var on a bad mood så drog jag på mig mjukisbyxor till skolan.. OMG, förkännar en första sida i skvallertidningen, haha. Nej men seriööst jag i mjukisbyxor, gash tror jag dör men skööönt var det!

Nu ska jag ta vara på denna mysiga fredag och pussa på mina djur, kram. ♥

 

Slagen & sparkad, precis vad jag har blivit.. Vad ska jag göra? Just nu kan jag absolut inte göra någonting och det är det sjukaste. Jag känner så mycket ilska samtidigt som jag är totalt nedbruten över situationen och allt som är, hur jag lever och på saker jag tvingas se & vara med om. Jag är äcklad, psykiskt totalt nedbruten- Jag hatar mitt liv. 
Men oavsett hur mycket jag hatar det så kämpar jag på varenda jävla dag, är positiv och ser framåt. Jag skrattar i skolan, ler och försöker göra mitt bästa samtidigt som jag försöker kontrollera mina känslor och leva med problemen och även att försöka blunda för allt annat som frestar.. Att bara ta dem där tabletterna, dricka mig stup full, röka gräset eller ta den där sprutan- Bara försvinna från allt. Jag skulle kunna vända mig till det men jag väljer att fortsätta försöka och se en framtid, blicka framåt. 

Jag tänkte innan jag publicerade detta om jag verkligen skulle göra det, men varför inte? Jag söker inte medkänsla, jag vill få människor att öppna ögonen. I dagens samhälle ska allt tystas ner, dels är det för att människorna skäms men också för att dem inte vill att folk se dem med andra ögon. Jag tycker det är så otroligt fel, ingen har rätt att göra någon annan illa varken psykiskt eller fysiskt. Jag kommer göra uppror i samhället, trött på hur folk ska behöva gömma sig, behöva tystas ner, det är förjävligt. 

Jag har inte bloggat för att jag har mått så otroligt dåligt och varit riktigt trött, jag jobbade hela dagen på skansen igår vilket var väldigt roligt och fick mig både på andra tankar och på ett glatt humör! Jag älskar dem stunder när man bara skrattar och skrattar tills magen värker tillsammans med vännerna, det är lycka för mig. 

Nu ska jag plugga och sedan sova, om några timmar har tårarna slutat rinna och vaknar jag glad igen & med ny positiv energi- Stay strong! / Em

 

Min högsta dröm, att få leva som en "vanlig" tonåring. Kunna gå till skolan och kunna prestera mitt bästa, kunna ta mig tid till vännerna och ägna tid åt det jag tycker är kul. Men  mitt liv funkar inte så, jag har annat jag måste ta ansvar för och leva upp till, dagliga problem som hindrar mig från att "leva". Det känns som tiden rullar på men jag står still & tittar på, tragiskt. Jag  måste spela "vuxen" rollen, ta hand om sådant som ingen i min ålder ska egentligen behöva göra, jag måste resonera och ta ett stort stort ansvar. Att bara få vara ung, att bara få vara 16 det funkar inte. Mitt liv är begränsat, väldigt begränsat, jag förstår inte varför inget bli bra?! Jag kastas omkring överallt, jag vet inte vad jag vill längre, tappat gnistan till de mesta. Gör mig själv sjuk av allting, jag är stark och jävligt positiv MEN fortfarande mitt liv är så jäkla krävande, det kväver mig. Sällan jag bara kan ta tid & hämta luft, jag ligger just nu väldigt risigt till med allt livet. Varningar här och där, blickar, krav, sjuk mm.. På torsdag ska jag på möte hos A, får se hur det går.. just nu har jag kommit in i sådan period där jag är väldigt ostabil så detta möte behövs nog för att komma på fötter igen.