Det räcker & någon måste våga träda fram

Varje dag utsätts jag för psykiskt terror av en vuxen människa & jag ska inte få säga ifrån? Folk ber mig vara tyst & att jag inte ska bry mig och låta detta fortsätta för tids nog kommer denna människa få sitt straff. Men hur mycket ska jag behöva lida & genom gå? Det finns en gräns och den är nådd. Som barn/ungdom verkar man inte ha någon rättighet alls, allt ska tystas ner och skit ska bara ösas på. Jag godtar inte detta från någon vuxen människa eller annan person att jag ska vara tyst och bara ta emot skit, det är sjukt! Hur långt ska det behöva gå? Att jag ska behöva ta livet av mig för att soc och polis ska förstå att detta inte är någon lek?! Men man vet ju redan hur många ungdomar som förlorat livet pga deras inkompetens hos soc mm. Unga barn som tar sitt liv mot protest för att folk ska öppna ögonen. Men som samhället ser ut idag verkar människorna ändå inte reagera eller se varnings signaler, hur blev dem ens anställda? Det räcker, nu slår jag ifrån. Ingen har rätt att ustätta någon annan för psykiskt terror eller för psykiskt misshandel eller fysisk. 

Jag väljer även att skriva ut detta öppet för att det är fler än jag som dagligen få genom gå sådan skit, vi är många som får kämpa med detta varje dag och med vuxna människor som ber oss vara tysta. Riktigt fegt och  mesigt gjort av dessa som säger så. 

Som jag skrev tidigare här på bloggen så  är det faktiskt så i dagens samhälle att allt ska  tystas ner, dels är det för att människorna skäms, är rädda, dem inte orkar bråka, men också för att dem inte vill att folk se dem med andra ögon.

Jag gått igenom tillräckligt i mitt liv, både det ena och det andra. Jag har blivit mot arbetad tillräckligt, för mig räcker det nu. Jag tänker inte vara tyst, låta mig slås ner längre och längre tills jag inte orkar stå på benen. Jag förstår dem ungdomar som valt att lämna jorden, dem har mig totalt! Det handlar inte om feghet, jag skänker alla mina tankar till er, massor av kärlek! 

Ska soc, polis och andra inblandade komma om några månader och säga " oj här tog ett till barn livet av sig", kanske vi borde ha tagit det allvarligare???? Nej nej nej, tur att jag är så otroligt stark i mig själv och blivit så pass stark att jag orkar fortsätta efter alla år och inte ger mig. Jag tänker kriga för barns rätt i samhället och om det nu är så att jag ska behöva dra upp ögonlocken på varenda människa för att dem ska se så tänker jag göra det! Ska kriga för alla dem som mist sitt liv, ska kriga för alla dem där ute i samma situation som mig, det räcker. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback