Nu är jag färdig med denna sida, känner att det inte finns något att hämta, något att utveckla, att finna eller att komma med. Jag sitter här i min ralph lauren in gosad i en filt & tar det lugnt. Under dem senaste dagarna har jag haft fullt upp, även öppnat en ny sida. Som sagt jag är långt ifrån den tjej som 2011 startade denna blogg och jag känner att jag är inte jag och att det inte finns någon gemenskap. Människor förändras och livet går vidare, nu kan ni istället följa mig vidare HÄÄÄR om ni så vill! LÅter djuuuupt, vill avsluta med att tacka er mina fina flera hundra läsare som kikat in här & kommenterat och läst varje dag! 

Jag kommer inte att stänga sidan, roligt att ha den kvar när man blir äldre, haha. Kram på er alla & som sagt ni finner mig häääääär istället. ♥

Ps. Skaffat ask, så ställ något om ni vill! http://ask.fm/Emiliasvarld

 

Helt körd, idag svartande allt pga en enda person. Imorgon ska lappen om förberedelserna till nationella provet in, alltså förberedelserna till talet jag ska hålla på tisdag MEN jag har inte skrivit något alls. Suttit i timmar & försökt komma på vad jag ska skriva om men det är tomt i huvudet och jag är inte alls på humör. Rummet är kaos, jag har inte ens börjat på något tal.. Det här är inte alls likt mig, brukar alltid ha fantasi men inte idag när man behöver den som mest, suck! Vill verkligen inte till skolan imorgon, men måste lämna förberedelse lappen för annars får jag inte göra första delen på nationella, fan fan fan. Får försöka komma på någon lösning ikväll, paaaaniiik. 

Men det är bara att samla på sig ny positiv energi och ta tag i situationen, ska inte låta människan förstöra något mer i mitt liv. Ska nu ta lite sömn & se om jag kommer på något imorgon bitti till mitt tal, håller tummarna. Pepp pepp pepp! 

 

Varje dag utsätts jag för psykiskt terror av en vuxen människa & jag ska inte få säga ifrån? Folk ber mig vara tyst & att jag inte ska bry mig och låta detta fortsätta för tids nog kommer denna människa få sitt straff. Men hur mycket ska jag behöva lida & genom gå? Det finns en gräns och den är nådd. Som barn/ungdom verkar man inte ha någon rättighet alls, allt ska tystas ner och skit ska bara ösas på. Jag godtar inte detta från någon vuxen människa eller annan person att jag ska vara tyst och bara ta emot skit, det är sjukt! Hur långt ska det behöva gå? Att jag ska behöva ta livet av mig för att soc och polis ska förstå att detta inte är någon lek?! Men man vet ju redan hur många ungdomar som förlorat livet pga deras inkompetens hos soc mm. Unga barn som tar sitt liv mot protest för att folk ska öppna ögonen. Men som samhället ser ut idag verkar människorna ändå inte reagera eller se varnings signaler, hur blev dem ens anställda? Det räcker, nu slår jag ifrån. Ingen har rätt att ustätta någon annan för psykiskt terror eller för psykiskt misshandel eller fysisk. 

Jag väljer även att skriva ut detta öppet för att det är fler än jag som dagligen få genom gå sådan skit, vi är många som får kämpa med detta varje dag och med vuxna människor som ber oss vara tysta. Riktigt fegt och  mesigt gjort av dessa som säger så. 

Som jag skrev tidigare här på bloggen så  är det faktiskt så i dagens samhälle att allt ska  tystas ner, dels är det för att människorna skäms, är rädda, dem inte orkar bråka, men också för att dem inte vill att folk se dem med andra ögon.

Jag gått igenom tillräckligt i mitt liv, både det ena och det andra. Jag har blivit mot arbetad tillräckligt, för mig räcker det nu. Jag tänker inte vara tyst, låta mig slås ner längre och längre tills jag inte orkar stå på benen. Jag förstår dem ungdomar som valt att lämna jorden, dem har mig totalt! Det handlar inte om feghet, jag skänker alla mina tankar till er, massor av kärlek! 

Ska soc, polis och andra inblandade komma om några månader och säga " oj här tog ett till barn livet av sig", kanske vi borde ha tagit det allvarligare???? Nej nej nej, tur att jag är så otroligt stark i mig själv och blivit så pass stark att jag orkar fortsätta efter alla år och inte ger mig. Jag tänker kriga för barns rätt i samhället och om det nu är så att jag ska behöva dra upp ögonlocken på varenda människa för att dem ska se så tänker jag göra det! Ska kriga för alla dem som mist sitt liv, ska kriga för alla dem där ute i samma situation som mig, det räcker. 

Godmorgon! Vaknade vid 9 & tog en power walk med vovven och har precis klätt på mig och fått i mig ett kokt ägg och ett glasvatten till frukost. Nu börjar äntligen träningen igen, är fortfarande lite snuvig men förövrigt så mår jag kanon. Nu när träningen kommer igång igen så kommer uppdatering om hur det går osv, vet att det var många som diggade dem inläggen. 

Ska strax åka iväg med min mor till centrum & sedan ska jag hem igen, städa och fixa mig till dop. Har absolut ingen lust alls att gå, men gör det för mammas skull & offrar mig. Efter dopet ska jag hem igen och skriva mitt tal till nationella, träna & träna. Trevlig dag fina läsare! ♥

Tiden går verkligen fort och det är som alla vuxna säger " ju äldre du blir ju snabbare går tiden" och det kan jag verkligen hålla med om! Den 4 november 2011 startades denna blogg och i arkivet finns det bara från 2013 då jag raderat inlägg och bloggat från & till i perioder, men nu är jag verkligen flitigt igång! 

 

Mycket har hänt under åren och jag är verkligen inte samma tjej som då, förändrats på många sätt & vis. Helt otroligt att jag står här idag och att jag klarat mig så pass bra trots alla problem i mitt liv. Jag har växt och mognat så enormt, även om mitt liv fortfarande är väldigt mörkt och har en hel del kvar att gå igenom så känns det ändå som att jag kan se en framtid.

 Håller på att fixa en ny design, men är så sjukt trött och har ont i lederna så tar nog min skönhets sömn snart. Ikväll ställer jag alarmet på 8.45, så att jag kommer upp imorgon då hård träningen körs igång igen eller jag ska börja lite försiktigt då jag fortfarande är väldigt förkyld men har sån ångest och min kropp & jag mår både bättre fysiskt och psykiskt när jag tränar!

Ska även börja äta vitaminerna som jag glömt bort att ta varje dag, hopplös. Nu måste jag kila och imorgon kommer ett inlägg om drogerna, hur orkar ni människor lägga er i andras liv & diskutera saker som ni själva ens aldrig varit i närheten av eller vet någonting om?? Jag är hög rätt ofta men fasiken inte på droger, snarare på livet- tänk på de ni!

- Jag behöver inte droger för att flyga, musiken lyfter mig. 

Betyg jag har fått idag, kan säga att jag är nöjd och att detta peppade mig! När jag verkligen går i skolan & gör det jag ska så lyckas jag väl, det är så här betygen ska se ut! Bara att fortsätta på denna bana, när man får bra resultat för det man gör så blir man mer motiverad och peppad! Nu är det bara att fortsätta kämpa fram till sommarlovet, go go go!!

 

 

Hi!

Precis kommit hem & är gööör trött, haft en lugn dag men endast 2 lektioner då den 3 skulle vara Ma men jag hade redan gjort klart alla uppgifter förra lektionen, duktig!!  Är fortfarande sjuk så ska ha en mysig hemma kväll, kolla serier, skissa på tatuering & fixa lite skoluppgifter. Imorgon ska jag eventuellt dra in till DM.Retro för lite shopping med Lisa & Sara. 

Överträffade mig själv idag, har sagt att jag aldrig kommer att gå i mjukisbyxor till skolan osv MEN idag när hela kroppen värkte och jag var on a bad mood så drog jag på mig mjukisbyxor till skolan.. OMG, förkännar en första sida i skvallertidningen, haha. Nej men seriööst jag i mjukisbyxor, gash tror jag dör men skööönt var det!

Nu ska jag ta vara på denna mysiga fredag och pussa på mina djur, kram. ♥

 

Slagen & sparkad, precis vad jag har blivit.. Vad ska jag göra? Just nu kan jag absolut inte göra någonting och det är det sjukaste. Jag känner så mycket ilska samtidigt som jag är totalt nedbruten över situationen och allt som är, hur jag lever och på saker jag tvingas se & vara med om. Jag är äcklad, psykiskt totalt nedbruten- Jag hatar mitt liv. 
Men oavsett hur mycket jag hatar det så kämpar jag på varenda jävla dag, är positiv och ser framåt. Jag skrattar i skolan, ler och försöker göra mitt bästa samtidigt som jag försöker kontrollera mina känslor och leva med problemen och även att försöka blunda för allt annat som frestar.. Att bara ta dem där tabletterna, dricka mig stup full, röka gräset eller ta den där sprutan- Bara försvinna från allt. Jag skulle kunna vända mig till det men jag väljer att fortsätta försöka och se en framtid, blicka framåt. 

Jag tänkte innan jag publicerade detta om jag verkligen skulle göra det, men varför inte? Jag söker inte medkänsla, jag vill få människor att öppna ögonen. I dagens samhälle ska allt tystas ner, dels är det för att människorna skäms men också för att dem inte vill att folk se dem med andra ögon. Jag tycker det är så otroligt fel, ingen har rätt att göra någon annan illa varken psykiskt eller fysiskt. Jag kommer göra uppror i samhället, trött på hur folk ska behöva gömma sig, behöva tystas ner, det är förjävligt. 

Jag har inte bloggat för att jag har mått så otroligt dåligt och varit riktigt trött, jag jobbade hela dagen på skansen igår vilket var väldigt roligt och fick mig både på andra tankar och på ett glatt humör! Jag älskar dem stunder när man bara skrattar och skrattar tills magen värker tillsammans med vännerna, det är lycka för mig. 

Nu ska jag plugga och sedan sova, om några timmar har tårarna slutat rinna och vaknar jag glad igen & med ny positiv energi- Stay strong! / Em

 

Min högsta dröm, att få leva som en "vanlig" tonåring. Kunna gå till skolan och kunna prestera mitt bästa, kunna ta mig tid till vännerna och ägna tid åt det jag tycker är kul. Men  mitt liv funkar inte så, jag har annat jag måste ta ansvar för och leva upp till, dagliga problem som hindrar mig från att "leva". Det känns som tiden rullar på men jag står still & tittar på, tragiskt. Jag  måste spela "vuxen" rollen, ta hand om sådant som ingen i min ålder ska egentligen behöva göra, jag måste resonera och ta ett stort stort ansvar. Att bara få vara ung, att bara få vara 16 det funkar inte. Mitt liv är begränsat, väldigt begränsat, jag förstår inte varför inget bli bra?! Jag kastas omkring överallt, jag vet inte vad jag vill längre, tappat gnistan till de mesta. Gör mig själv sjuk av allting, jag är stark och jävligt positiv MEN fortfarande mitt liv är så jäkla krävande, det kväver mig. Sällan jag bara kan ta tid & hämta luft, jag ligger just nu väldigt risigt till med allt livet. Varningar här och där, blickar, krav, sjuk mm.. På torsdag ska jag på möte hos A, får se hur det går.. just nu har jag kommit in i sådan period där jag är väldigt ostabil så detta möte behövs nog för att komma på fötter igen. 

Gaaaalet, gick till uteförrådet för att hämta in ett par skor och får syn på alla mina gamla grejer.. kunde inte låta bli att rota bland dem och jösses vilka minnen som låg där, priser, foton, gamla dagböcker, gamla kompishalsband mm. Jag började läsa några sidor ur mina dagböcker och rörd blev jag, vilka texter och så mycket känslor och händelser från det förflutna som jag klottrat ner.. En text som jag skrev när jag var 14 år  tänkte jag dela med mig av nu.. 

 

Jag är trött på att lyssna på andra som kommer med sina kommentarer. "Att du inte kommer klara det" eller sådana kommentarer som "du är inte smart nog". Vilket stöd man har...? Om du bara klagar och kommer med dina löjliga kommentarer, vad gör du vid min sida? Jag vill inte vara kaxig eller nått men du lilla som håller på och trycker, kanske är jag inte den smartaste men jag vet att jag är en av dem med störst vilja och har kraft nog i mig att orka kämpa. Kanske är du bara avundsjuk, men vad vet jag? Jag har ju bara snart levt i femton år. (Jag är en nybörjare som ni säger...) Jag har mål och drömmar som jag haft sedan tre års ålder och som fortfarande är dem samma, men för er är det bara mål som ni säger att jag aldrig kommer att uppnå.. Men visst ha era åsikter fritt land. Visst i början sårade era kommentarer, men man har blivit starkare på vägen. Det positiva att era kommentarer peppar mig nuförtiden. Att ni inte bryr er mer om erat liv, men tydligen så är det roligare att lägga sig i andras liv...?

Det ni precis läst var en urdragning ur en av mina dagböcker jag fann, vilken powergirl. Bilden nedanför är lilla jag, dagens outfit fina läsare...  Haha skyller på Britney Spears för outfiten, tog min inspo från henne som ung! 

Jag säger bara herreguuuuud, mitt hår är kaos!! Måste klippa mig & göra något år de.. MEN vad? Helst skulle jag vill åka till Bobby, har hört så mycket bra om honom men antar att jag får vänta.. suck. Hur som helst, får lite crazy ideas och nu känner jag för att klippa av mitt hår men jag vet att jag sedan kommer få ångest så vet inte... 

Ska jag raka av allt? Klippa kort? Färga? Slinga? Hårförlängning? Permanenta? 

Jag vill verkligen inte tro på att min plånbok blev stulen imorse, vill inte förstå att det finns sådana människor.. Jag hoppas verkligen min plånbok kommer fram, nu ska jag hoppa in i duschen och därefter skriva klart min sv uppgift och dra till Arlanda, vi hörs! ♥

 

Denna morgon har varit strulig, vet inte vad jag har saker & har blivit sämre med förkylningen igen.. MEN solen skiner och det är jag glad över, man blir så glaaaad!

Sitter just nu i datasalen medans alla andra har lunch, idag är jag verkligen inte hungrig och orkar inte trycka i mig  något. Tankarna far runt och det finns massor att göra, streeess. Satt upp till ett natt med två inlämningar och den tredje gör jag idag istället, hehe. Fick även tillbaka ett Ma-prov som jag gjorde innan provet och kan lika bra elda upp det, ett fult F. Gaash så jävla enkel ma egentligen, lixom basik saker men har inte orkat engagera mig.. Jag använde förra terminen som rubriken lyder: In Math, I use "Guess and Hope" method.

Men denna termin ska jag verkligen göra mitt bästa, gå till skolan varje dag, plugga och planera!! Hur är det annars med er?

Avslutar med att säga, hoppas min plånbok ligger hemma på golvet och inte i någon okänds hand, finger crossed!

 

Herregud vilken dag, vilket besked man fått. Är fortfarande jätteförkyld men mår betydligt mycket bättre än i fredags! Beskedet som kom idag är oroande och jag är förbannad men ändå så känner jag mig glad & positiv. Dock så har jag igen matlust, käkat en pannkaka och druckit ett glas vatten på 24 timmar men det beror nog dels på förskylningen men även på beskedet. 

Jag har en hektisk vecka framför mig, en massa plugg, träning, samtal och möten att boka in och ringa?! Nåja förhoppningsvis så blir jag frisk snart och håller tummarna att allting vänder åt rätt håll snart, men tills dess är det bara att hålla huvudet högt.

I`am speechless.. 

 

 

Vaknade precis och ska ägna en stund åt Elsas värld, älskar böckerna! Senare blir det plugg, städning,  planering, fotvård, fixa naglarna och kolla outfits och annat smått och gott till veckan!

 

 

 

 

My dream car, en vit porshe inrett med vit skin eller liknande med största högtalarna och en grym bas. Tänk en sommar dag med mina fina vänner, glider runt med grym musik och i en porshe som är min. L.O.V.E

Hehe tog upp detta eftersom jag idag satt framför ratten för första gången & dessutom körde för första gången. Var världens mes ibörjan och typ skrek första gången när bilen började rulla "Hjäääälp, gör något" haaha.. Men efter när jag prövat några gånger gick det galant! Rena naturbegåvningen, tänk om det var lika lätt att lära sig matematik som att lära sig att köra bil?!  Åå längtar tills jag lärt mig så bra att jag kan köra längre sträckor eller tills jag får ta körkort.. Jag har så bråttom med allting precis som alltid, men jösses nu vill jag bara kööööra!!! 

 

Jag är så otroligt trött fast jag mår ändå bra, känner mig konstig pga febern. Jag hostar blod, har ont i näsan, i huvudet och allt, inte roligt men så fort jag blivit frisk börjar jag med dem där vitaminerna och allt vad som läkarna tycker är bra. Förövrigt har jag haft en bra dag trots att jag är sjuk & den är inte slut än!  Kommit på helt andra tankar idag vilket är så otroligt sköööönt, nu ska jag bara ta det lugnt och kolla på PLL. Egentligen känner jag för en löparrunda eller ett styrkepass men jag vet att om jag gör de kommer jag bli sämre så håller mig till annat tills på måndag.  Det är svårt att komma på något att skriva just nu, kommer inte på något bra sätt att formulera mig så jag väntar & så önskar jag er alla en trevlig lördag! ♥

Hej!

Fin och solig lördag, jag är dock sjuk men ska snart pallra mig ut på promenad med vovven för vem annars ska göra det?? Jag känner mig piggare idag men jag låter som jag vet inte vad och jag har feber osv men glad att jag ens orka stiga upp idag! Igår låg man bara i sägen framför PLL och jösses snart ikapp!  Ska även ta en tripp intill centrum för att göra sällskap med handlingen även om jag absolut inte vill då man ALLTID ska träffa på någon man känner.. 

Annars då igår kväll blev jag riktigt besviken, människor är inte alltid dem som dem visar sig att vara ibörjan. Hur som så behöver jag endast människor i min närhet som jag själv trivs med och som jag vet inte utnyttjar en för stunden när de inte finns någon annan där för dem, suck.. ♥

God morgon! 

 

Jag som skulle vakna tidigt, men nej nej nej för jag ska vakna mitt i natten dålig. Hela halsen & läpparna brännde, kroppen var bortdomnad och mådde illa.. Hade lust gå ut & rulla mig i snön, min temperatur åkte upp & ner så får ta det lugnt idag. GASH varje loooov, hoppas jag mår bättre till senare och hoppas ni mår bra! 

Det är iaf fint väder och är oavsett på bra humör, för jag är hellre  dålig nu och frisk till skolan & solen får mig så glaaad. 



(Inspo from weheartit)

Jag har haft en toppen dag, trevligt att få umgås med finaste Wifey B & att få träffa fina Fauzia! Just nu kikar jag på PLL & ska därefter ta min skönhetssömn.  Imorgon ska jag upp tidigt för att träna & fixa mig utan stress, kommer även en snubbe hit som ska fixa med något element, suck. Hehe har inga riktigt bestämda planer för morgondagen.. Finns några erbjudningar men vet inte, antingen dra till stan & stanna där tills på söndag eller ta de lungt hemma eller umgås med mina babes i helgen mm, åå får se vad jag är sugen på imorgon, puss. ♥ // Bloggtönten 

 Jag blir så trött på människor, jag är den person som nästan alltid när jag är med andra människor kollar av deras beteenden och hur dem agerar. Jag ska alltid på något sätt kolla igenom människorna jag träffar, my thing i guess. 

En sån där typiskt grej som alltid dyker upp bland mina tjej vänner är vikten, ALLLTID ALLTID ALLTID!! Oavsett vad man samtalar om så kommer det ämnet upp, går inte att slita sig ifrån. Jösses jag vill ha din kropp, gud va smal du är, måste gå ner i vikt, åå jag vill se ut som henne och bla bla bla.. Helt galet och jag blir galen!

För mig är det världens jobbigaste ämne, allt snack om jämnföring, utseende, mat och träning- min svaga punkt. Att få ångest över minsta lilla, att känna att man inte duger och måste göra förändringar osv, shiiiiit. Jobbigaste tiden med maten, grundskolan och allt därpå..

 Människor var på mig jämt, random människor tog kontakt med mig, sök hjälp, du är sjuk, samtal på samtal, blickar på mig mm- shiit vilken press och ju mer press dem gav mig ju värre blev allting. Allt skitsnack och blickarna var man än gick- fyfan det gjorde så jävla ont och ingen kunde fatta varför jag inte åt. Blev stämplad och pressen från alla blev högre och till slut blev allting som en tävling. 

Varannan dag mat, var tredjedag mat, hoppa över måltider och tanken på att bara bli smal och bli glad. Allting kom med problemen och från allt detta snack om idealer och  jag vet inte vad.. STRESS. Jag vet inte hur men tog tag i de själv, det hann inte gå lså långt enligt mig själv men enligt läkare så hade de gått över 70 % och jag var i riktig fara men jag har blivit bättre men det går idag i perioder. Vissa dagar är värre än andra, ångest och onda tankar. Var ett tag spegelberoende, då menar jag spegelberoende- kunde inte gå någonstans utan där det inte fanns speglar. Besatt av spegelmonstret. 

Jag jobbar med mig själv varje dag, för att slippa sjukhus och för att slippa all den där jävla skiten. Efter sommarlovet 2012 bestämde jag mig för att börja försöka äta igen som normalt och inte för att göra andra gladare utan för mitt eget bästa även om det var de värsta som jag kunde tänka mig att göra. Rädd för att äta, rädd för att bli tjock, överallt ifrån blev man påverkad. SJUKT. Sen dess har jag ätit skollunchen varenda dag även om jag bara vill springa iväg och gråta, även om det säger stopp. Frukost ibland och middag varje kväll olika mängder men jag försöker och idag så väger jag helt normalt och äter som sagt bättre vissa dagar och andra sämre. Ordet normalt skrämmer mig, hatar ordet och hatar tanken på vikt och allt de där med att se människor som är smalare än en mig själv äter upp mig innefrån. Där inne väger jag som luft och ute väger jag normalt, crazy. 

Men jag kämpar varje dag men tankarna finns alltid där och kommer alltid göra det på ett eller annat sett. Att pressa sig igenom snacken om utseende och skönhet och allt de där är en kamp men jag tar mig igenom det. Jag har kommit en bra bit påvägen med allt men en lång väg kvar att gå och något kommer får ta smällen men som sagt det är omöligt att ta sig igenom allt som pågår i mitt liv och inuti mig utan något sår. Oavsett om jag väger bra eller dåligt, normalt eller ej så kommer tankarn alltid vara bosatta hos mig och pressa mig. 

Jag är otroligt ledsen att jag tappat så mycket muskler och för att så mycket fått ta smällar, min hälsa och allt, men det var min enda utväg och kommer alltid på något sett vara det, vare sig jag vill eller inte men ensam men stark.

 

 

 

 

 

 

Hola! 

Har duschat & fixat mig, är på kanon humör och ska nu ta bussen in till Bålsta för att möta upp min Wifey. Hela dagen har rullat på bra, vakna och tog en powerwalk, fick i mig en heeel smoothie till frukost, en kaffe och massa vatten, hurra! 

Ikväll kommer ett träningsinlägg som jag vet att många gillar + lite annat, haha. Ville bara kika in för att önska er en trevlig dag! 

ÅÅ vilket häärligt vår väder vi har, har varit upp en snabbis men nu ska jag ska snart kliva upp ur sängen och byta om till träningskläder och dricka en kopp kaffe och ett STORT glas vatten, hhaha. Hatar hemma gjort kaffe & dricker dessutom rent, alltså ingenting i.. en prövning i samband med intensiv träningen i 30 dgr, den ska hjälpa mig på traven haha.  Så himla äckligt, fattar inte att jag sitter & pinar i mig det?! Nåja kommer nog aldrig bli den där kaffetypen MEN mycket kan ändras på 30 dagar. 

Hur som haver dags för träning, se ya! 

 

 

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om folk som kommenterar onödiga, taskiga kommentarer till andra. Jag nämde även att de fanns en person som höll på här, jag gav personen en chans att sluta & de räckte tydligen inte. Har även talat om för personen in real men nada have happen så nu har jag blockat personen från denna sida. 

 

Verkligen onödigt att de ska behöva gå så långt, varför inte bara sluta? Kan du inte styra dina fingrar på tangentbordet så borde du inte surfa runt på internet överhuvudtaget. Enough said. 

 

Hej hej hej!

 

Intervjun gick galant, mannen jag pratade med var jätte trevlig och det var en lugn och bekväm miljö. Jag känner mig jätte nöjd och oavsett vad som händer så ska jag vara stolt över mig själv. Hatten av sa han till mig. Han ville veta om de som hänt i mitt liv & sådär.. jag var öppen och allt gick bra! Han erbjöd mig hjälp osv och sa att dem finns om de är något mm. Han ställde massa frågor och jag gav raka ärliga svar. Han berätta även att han trodde aldrig att jag kunde ha varit den tillbaka dragna, blyga tjejen osv haha. 

Mycket har förändrats och jag känner att jag är på god väg tillbaka och det tyckte han också! Skönt att få bekräftelse att det verkligen är så att man är på bättringsväg, tvekar rätt ofta.. men folk som känner mig sedan en längre tid tillbaka och dem som vet om mitt förflutna och de som är idag och har följt min utvecklig ser hur många framsteg jag gjort vilket jag är otroligt glad över!

 

Från början var jag alltid den glada, spralliga, sportiga tjejen. Jag älskade att stå på scen, tävla, jag gick på talang skola och allt möjligt  men sen när jag öppnade ögonen och såg mitt liv och världen med egna ögon förändrades allt. Jag blev tillbaka dragen, tystare, blyg, höll allting inne och gick runt som en tickande bomb- hela jag förändrades.

 

Nu idag är jag den spralliga, öppna, pratglada tjejen som tar för mig. Jag kan idag redovisa inför andra utan problem och jag är helt annorlunda som person. Klart jag mår fortfarande dåligt och har de riktigt tufft, de kommer ta tid innan jag kan börja "leva" men som de ser ut idag så tror jag att jag kommer fortsätta på denna positiva bana och fortsätta kämpa. Det krävs otroligt mycket energi och styrka vilket inte många har men oavsett vad som händer nu så har jag åtminstone kämpat och gjort mitt bästa & de räknas åtminstone för mig.  

Jag har även fått men av allt men jag är ingen suuuper heero och jag kan vara knepig, göra fel val och misstag, men jag är mänsklig. Dessutom jag är en tonåring, jag följer inte alla regler som finns och busar till det ibland, men samtidigt har jag alltid i baktanke konsekvenserna och jag vet följderna för saker som jag väljer att göra. 

 

Back to intervjun, som ni säkert redan har annat så handlar de om en jobbintervju men jag ser det inte som ett jobb utan mer som att bli en bra förebild och vän i alla lägen. Jag vill kunna inspirera, ge motivation och hjälpa andra att växa precis som jag gjort och även gör. Vad de är för jobb får ni gissa annars får ni veta de senare när svaret kommit, det är en hård konkurenss.. nästan 60 st har sökt & 8st blir "anställda" så får la se vad som händer. Men jag har finger crossed och väntar fram tills dess! 

 

U had me at hello.. 

 

Klockan är alldeles för mycket för mig, ska upp om några timmar för att gå på en intervju.. spännande va?  Har inte förberett mig något speciellt, jag menar jag går dit och är mig själv, svarar på frågorna och går sedan hem & tränar, haha. Har suttit i någon timme & sökt jobb, jag vet inte hur många jobb jag sökt nu i 3 månader, men tror att jag sökt fler än dem flesta i min ålder någonsin gjort!! 

 

Jag tänker inte ge mig, annars startar jag ett eget företag eller nått, vem vet vad som snurrar i mitt huvud?!  Hur som helst, har  nu även sökt arbeten utanför Sverige, jösses vad jag går all in.. Nu far tiden iväg & jag måste sova, min katt sitter här i mitt knä och väntar, natti se ya tomorrow.